Kanalisering: vad är det och vad har det med svenska casinon att göra?

Igår (17 jan) gick remisstiden ut för det förslag som regeringen meddelade den 4 januari och gäller ett återinförande av insättningsgränser och bonusbegränsningar. Det finns främst ett motargument för att begränsningar införs och det stavas ”kanalisering”. Ett begrepp som ständigt återkommer i debatten om svenska spelregler.

Kanalisering är benämningen på hur stor andel av svenska spelare som spelar på svensklicensierade spelbolag. En kanaliseringsgrad på 90%, vilket är regeringens mål, innebär att 90% av allt spel sker i system som är svensklicensierade.

Idag uppskattas kanaliseringsgraden för nätcasino till 72–78%

Kanaliseringsfrågan är något man tar hänsyn till i det mesta som rör svensk spellagstiftning. Enkelt förklarat handlar det om ett antagande att när svenska spelprodukter blir restriktiva och mindre attraktiva så vänder sig spelare till oreglerade aktörer i stället. Logiken är enkel: om jag inte får spela här så gör jag det där. Argumentet kan föras inom flera olika områden.

Självavstängning och spelgränser

Innan spel görs i svenska system finns det krav på licensierade spelbolag att köra spelarens personuppgifter mot registret hos Spelpaus. En olicensierad aktör kommer inte göra det och därmed blir en avstängd spelares enda möjlighet att spela, att göra det hos ett olicensierat spelbolag.

Över 70 000 är spärrade hos Spelpaus idag

Detta blir extra känsligt då detta främst rör spelare med själverkänd problematik kring spel. För att stilla sitt spelbehov är spelbolag utan svensk licens deras enda fungerande alternativ.

Ett liknande resonemang gäller insättnings- och förlustgränser. Där saknas det däremot centrala register och spelaren kan enkelt kringgå begränsningen genom att byta bolag. Här är kanaliseringsrisken inte lika stor då det ”räcker” att byta till ett annat svensklicensierat spelbolag.

Just detta är linjen som Branschföreningen för Onlinespel (BOS, en lobbyorganisation för spelbolag) går på i sitt remissvar till återinförandet av insättningsgränser. BOS hävdar att det blir svårare för spelbolagen att snappa upp osunt spelande när spelare tvingas hoppa runt bland olika bolag.

Bonusar kontra sunt spel

Innan spellagen infördes 2019 var bonusar ett av de främsta konkurrensverktygen på nätcasino. Bonusar definieras i lagen som en rabatt direkt kopplad till spelen. Per definition innebär det alltså att en spelare som använder en bonus spelar billigare än en som inte gör det. Inget remissvar vi tagit del av försöker försvara den föreslagna bonusbegränsningen. Men den är viktig när vi talar om kanalisering.

Att svensklicensierade spelbolag endast får erbjuda casino välkomstbonus vid första speltillfället gör olicensierade aktörer mer attraktiva: Varför betala 100 kronor för spel värda 100 kronor när spelare i stället kan betala 100 kronor och få spel för 200 kronor?

Som den flesta spelreklam idag talar för försöker spelbolag framstå som säkra och sunda alternativ. Lite motsägelsefullt då spelbolag givetvis vill att vi spelar så mycket som möjligt. Förr handlade det nästan bara om bonusar och lojalitetsprogram.

Ingen enkel nöt

Det här är som genomgången ovan förklarar ingen enkel nöt att knäcka. Varken för spelbolag eller myndigheter. I den bästa av världar spelar ingen för mer än han eller hon har råd att förlora – måttfullt som man brukar kalla det - och då hade såväl centrala spärrningsregister som bonuserbjudanden och aggressiv marknadsföring varit ickefrågor. Sådan är tyvärr inte verkligheten. Belöningssystem i hjärnan tar över och att begränsa sig är lättare sagt än gjort.